tisdag 1 mars 2011

En tickande bomb

Gokväll!
Jag kände mig som en tickande bomb förut ikväll. Hormonerna var som irriterande flugor i hjärnan. Jag brukar oftast säga till min sambo när jag känner mig såhär och han är verkligen världens bästa och inte stör mig på något sätt då. Tillslut sa jag till honom att krama mig och vi kramades hårt och den tickande bomben byttes till tårar. Vad skönt det kan vara att få gråta, det kunde jag knappt inte under året då jag åt anti-depressiva mediciner mot ångest och depression. Att få känna alla slags känslor är en gåva i livet!
Snart kommer en förlossning och vi får möta vår lilla kille. Vilka känslor det kommer att komma då. Men jag är verkligen redo för det! Har haft molande värk och det har huggit till lite nedåt nu ikväll. Man hoppas alltid att det ska vara på gång. Men det är svårt att veta. Skulle det dra igång snart så skulle både jag och min sambo bli överlyckliga!

Här är bilder från mitt scrapbookande som jag lovat



Ha en fin kväll!

3 kommentarer:

  1. Ha ha i slutet av gravven med Link villa jag bara döda nån typ hela tiden. Man blir lite ( läs mkt ) knäpp av de där hormonerna :)

    SvaraRadera
  2. Nu är det nära, så spännande!!!! Vet precis hur jobbigt det är med hormonerna, upp och ner men försök hålla dig sysselsatt så tänker du mindre. Man längtar så otroligt mycket!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Fint verkar det bli! :)

    Jo, det var faktiskt hembakad pizza vi åt, och hemmagjord sås hehe :)

    SvaraRadera